Video: Brothers Among Wera

I pressreleasen står det "Ingen lämnas oberörd". Jag håller med! Det här är stämsång med stort S!
Album på gång! Missa inte det!

Melissa Etheridge - This is M.E. - 2014

Det börjar bli riktigt svårt att skriva om Melissa Etheridges plattor numera. Hon håller en oerhört hög lägsta nivå och även om hon egentligen inte presenterar  några direkta nyheter är det fantastiskt bra lyssningsvärde på hennes skivor. Förväntar man sig nyskapande bör man nog hålla sig borta men det är det dom är grejen, man vet vad man får redan från början resten är egentligen bara en nyansering.

På den här plattan lyckas hon ypperligt. Första halvan är något bättre i mitt tycke, här ligger de starkaste låtarna. Jag kan inte precis pinpointa texterna generellt men jag kan åter konstatera att det är en av Melissa starkaste sidor. Till exempel förälskade jag mig genast i plattans andra låt - Take My Number, som blickar tillbaka mot en svunnen skoltid. Vad som var och vad som blev. Det är ett ämne som är kärt för mig av rent personliga skäl. Hon uttrycker det fantastiskt väl.

Jag vill påstå att det här är Melissa Etheridges bästa platta på ett tag, åtminstone sedan Awakenning. Jag gillar den skapt! 

8/10

Johnny Bode - Bordellmammas Visor - 1968

I mitt barndomshem hade vi, kanske trettio kassetter. Jag minns inte alla men att den här skivan fanns i sin helhet på nummer nio. det kommer jag ihåg. Jag minns också min fascination för den. På den tiden var det väl lite förbjudet kanske och det är det väl fortfarande lite också. Jag menar, det är ganska få radiospelningar från den här plattan. 

Ska man ignorera texterna, som onekligen är ganska explicita, handlar det om ganska fantastiska melodier som är svåra att få ur skallen. Både Johnny Bode och Lillemor sjunger så där skönt och ärligt. Man får aldrig uppfattningen att det är gjort för att chocka eller bryta mot normerna. Fast sannolikt är det väl just det som det ä frågan om. Hade den har skivan varit ihågkommen om det inte hade varit låtar som Runka mig med vita handskar på eller Mutta spricka polka?

Troligtvis inte. Riktigt rumsrent är det inte och man får välja sina sammanhang att lyssna men jag gillar det här. Jag gillar svenska kupletter och visor och där är det här ett utmärkt tillskott. Strunt samma om orden kuk, fitta, knulla och pippa med flera är ständigt närvarande. Det är förfarande skickligt hopsnickrade låtar och texter. Det här är ett stycke svenskt kulturarv!          

8/10

Helloween – Walls of Jericho – 1985

Egentligen är det frågan om mycket mer än bara Walls of Jericho när man lyssnar på CDn. Man har nämligen inkluderad även den första mini-LPn, den självbetitlade Helloween, som innehåller min absoluta favorit med bandet – Murderer. Alla de fem låtarna är egentligen helt fantastiskt bra men Murderer kommer nog att för alltid grädden på moset när det gäller Helloween.

När man har betat av de fem låtarna från Mini-LPn tar egentligen själva skivan vid. Det råder ingen som helst tvekan om att det här är från en era där Helloween fortfarande var bra! Kai Hansen står både för sång och gitarrspel. Även Michael Weikath spelar gitarr och om jag inte är helt fel ute som är han och basisten Markus Grosskopf fortfarande stommen i bandet. Många har passerat genom åren men de där två håller fortfarande på. Trummor spelar Ingo Schwichenberg.

Helloween är här ännu inte riktigt det Power Metal band det kom att bli. Med Michael Kiske gjorde man de oförglömliga plattorna Keeper of the Seven Keys part 1 & 2. Men alldeles oavsett hur bra de plattorna är så är det här ett stycke musikhistoria som slår det mesta. Keeper of the Seven Keys falnar, men den här första plattan står sig ännu! Det är en Speed Metal platta från tiden då Helloween fortfarande var riktigt bra! Som avslutning bjuder också CD versionen på Judas, en riktig klassiker som väl inte riktigt fanns på något fullängdsalbum när det begav sig.

8/10

Nicke Borg Homeland – Chapter 3: Live in the Studio – 2014

Som vanligt ligger jag en bit efter när det gäller skivrecensioner. Den här har jag lyssnat från och till på i flera veckors tid. Det tar helt enkelt så lång tid att bestämma mig för vad jag ska tycka. Fast nu har ju jul- och nyårshelgerna varit i vägen för allt kreativt skrivande också förstås.

Faktum är att jag hade oerhört dålig koll på Nicke Borg inför den här plattan. Jag har också oerhört dålig koll på Backyard Babies som Nicke sjunger och spelar gitarr i till vardags. Så några jämförelser lär det inte bli tal om. Dessutom är det knappast jämförbar musik i alla fall. Soloprojektet Nicke Borg Homeland är mera år countryhållet än någon röjarrock. Vid något tillfälle vill jag till och med nästan kalla det för skiffle. Det är kanske inte instrumenterat med tvättbrädor osv. men det är onekligen vibbar därifrån.

Men jag klagar inte. Jag gillar verkligen den glädje som kan komma från skiffle och från de enkla melodier som Nicke Borg levererar akustiskt på denna liveskiva. Fast någon vanlig liveskiva är det ju inte, lyckligtvis. Det här är något mycket bättre än så. Man kan säga att det är som att lyssna på en god trubadur en fredagskväll på krogen. En men en fantastisk repertoar av egna låtar. Det tog veckor men jag har bestämt mig. Det här är riktigt bra och med en mysfaktor som inte skäms för sig. Dessutom är Nicke en fantastisk sångare!

8/10