Det börjar bli riktigt svårt att skriva om Melissa Etheridges plattor numera.
Hon håller en oerhört hög lägsta nivå och även om hon egentligen inte presenterar några direkta nyheter är det fantastiskt bra lyssningsvärde på hennes skivor.
Förväntar man sig nyskapande bör man nog hålla sig borta men det är det dom är
grejen, man vet vad man får redan från början resten är egentligen bara en
nyansering.
På den här plattan lyckas hon ypperligt. Första halvan är
något bättre i mitt tycke, här ligger de starkaste låtarna. Jag kan inte precis
pinpointa texterna generellt men jag kan åter konstatera att det är en av
Melissa starkaste sidor. Till exempel förälskade jag mig genast i plattans andra
låt - Take My Number, som blickar tillbaka mot en svunnen skoltid. Vad som var och vad som blev. Det är
ett ämne som är kärt för mig av rent personliga skäl. Hon uttrycker det
fantastiskt väl.
Jag vill påstå att det här är Melissa Etheridges bästa
platta på ett tag, åtminstone sedan Awakenning. Jag gillar den skapt!
8/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar