I mitt barndomshem hade vi, kanske trettio kassetter. Jag minns inte alla men
att den här skivan fanns i sin helhet på nummer nio. det kommer jag ihåg. Jag minns
också min fascination för den. På den tiden var det väl lite förbjudet kanske
och det är det väl fortfarande lite också. Jag menar, det är ganska få
radiospelningar från den här plattan.
Ska man ignorera texterna, som
onekligen är ganska explicita, handlar det om ganska fantastiska melodier som är
svåra att få ur skallen. Både Johnny Bode och Lillemor sjunger så där skönt och
ärligt. Man får aldrig uppfattningen att det är gjort för att chocka eller bryta
mot normerna. Fast sannolikt är det väl just det som det ä frågan om. Hade den
har skivan varit ihågkommen om det inte hade varit låtar som Runka mig med vita
handskar på eller Mutta spricka polka?
Troligtvis inte. Riktigt rumsrent är det inte och man får välja sina sammanhang att lyssna men jag gillar det här. Jag gillar svenska kupletter och visor och där är det
här ett utmärkt tillskott. Strunt samma om orden kuk, fitta, knulla och pippa
med flera är ständigt närvarande. Det är förfarande skickligt hopsnickrade låtar
och texter. Det här är ett stycke svenskt kulturarv!
8/10
8/10