Nä, det här var inget för mig.
Det var på tok för flummigt för att jag ska kunna lyssna på det här med den
tillfredsställelse som jag skulle vilja. Klaus Maine sjunger heller inte på alla
låtar och det märks! Istället är det gitarristen Uli Roth som stämmer upp i två
av låtarna, inte till det bättre enligt mig.
Dock får man säga att det här är
början till vad som sedan skulle bli ett av världens bästa hårdrocksbandssound
som skulle bli igenkänningsbart bland tusentals andra band. Och tänka sig, det
är snart 40(!) år sedan. Still going strong skulle man kunna säga om nu inte
bandet proklamerat Sting in the Tail
som sitt sista album förstås… En lovande början alltså men det håller inte
riktigt ända fram!
3/10
