Jag tänkte att nu när "så mycket bättre" går på TV och jag dessutom följer programmet (Mikael Wiehe är ju med) ska jag baske mig lyssna på en hel skiva med Ledin, om inte annat för att få vatten på min kvarn. Jag brukar nämligen envist hävda att Ledin är en av de där artisterna vars låtar är så lika att det i princip bara är texterna som skiljer dem åt; han har två-tre låtar som han varierar brukar jag lite elakt säga. Dock kändes det här oerhört lättlyssnatt och inte alls så pretentiöst som min minnesbild sade mig. Det är nog den största eloge kan kan ge Tomas Ledin just nu!
