Cornelis Vreeswijk – Cornelis Sjunger Victor Jara – 1978

Både Cornelis och Victor Jara tillhör personer som jag verkligen beundrar och med detta sagt borde väl det här vara en optimal kombination och en fantastisk skiva? Nja, så fantastiskt blir det inte! För även om Victor Jara på något sätt är civilkuraget personifierat och Cornelis är det största vispoeten sedan Taube och Bellman i Sveriges historia lyckas han inte beröra. Det är absolut inget fel på Cornelis översättningar (även om jag på grund av språkliga begränsningar inte kan bedöma hur korrekta de är) och det är inget fel på Björn J:son Lindhs arrangemang heller, men kombinationen lyckas inte fullt ut. Smärtan och pinan som borde finnas i texter av det här slaget, som allt som oftast behandlar folkets kamp, förtryck och tyranni, är inte närvarande i den grad jag skulle önska. Vidare är det förstås så att eftersom det inte är Cornelis egen musik, som ju ofta var väldigt bluesig till sin natur, finner man sig inte riktigt till rätta. Man kan förstås inte komma undan att det är ett viktigt album, att försöka förmedla Victor Jaras budskap, att inte låta hans död vara förgäves, och i detta avseende har förstås Cornelis gjort en kulturgärning av enorma proportioner! Totalt sett är det dock ingen skiva som jag plockar fram särskilt ofta.

6/10 

HEX – Promo

Låt oss börja med den negativa aspekten först så är vi av med den sen. Det är alldeles för få låtar på den här promon! Efter att ha spelat igenom den ett antal gånger sedan jag fick skivan med posten önskar jag mer och mer att det här hade varit en fullängdsskiva med allt som där tillhör! Melodierna sätter sig mycket snabbt och det är alltid positivt!

Enda kopplingen som jag egentligen har till det här bandet är Micke Backelin som även stod för trumslagandet i Black Metal bandet Lord Belial. Med bakgrund mot detta trodde jag att det här skulle vara betydligt vildare och brutalare än vad det visade sig vara. Det handlar verkligen inte om Black-, Speed- eller Thrash Metal. Ska man rubricera det som något skulle jag helst välja benämningen Heavy Metal! Visst finns det lite distorsion på sången och så men att gå så lång som att kalla det för Industrial Metal skulle jag aldrig göra.

Musikaliskt är det inte utmärkande av snabbar gitarriff som så ofta är synonymt med den här genren. Självklart finns det gitarrer här men jag känner inte att de står i centrum. Alla intrumenten är istället en enhet som är perfekt avvägd för bästa kvalitet. Möjligen är det sången som ligger lite i förgrunden som man kan säga vara dominerande. Men det är heller ingen ovanlighet och eftersom det trots allt handlar om medryckande melodier snarare än väsade och brölande som tyvärr många band dras med så är det verkligen ingen nackdel!

Jag gillar det här mycket och hoppas att det inte dröjer allt för länge innan HEX skivdebuterar på riktigt! Jag är mycket intresserad av att höra vad de här pojkarna kan hitta på i framtiden. Avslutningsvis kanske det är på sin plats att presentera killarna?

Jonas Hygren - Vocals,

Jerker Johansson - Guitars,

Jörgen Svärd - Guitars,

Micke Backelin - Drums,

Timo Hagström - Bass Guitars.

Web: http://www.hexweb.se/

8/10