Även om jag inte aktivt har ägnat mig åt att följa Johnny Winters karriär på många år är det med
sorg i hjärtat jag inser att han faktiskt inte längre finns bland oss. Det var
en av mina första bluesidoler och jag införskaffade flera skivor med honom
under den tid som föregick CD-åldern. Jag vill också minnas att jag utökade
samlingen med några mer moderna digitala skivor senare men att jag sålde dessa
då de inte höll måttet. Ett par har jag kvar men inte många. Vinylerna blir det
väl dags att plocka fram nu…
Johnny Winter
var alltid lite speciell för mig. För det första var han vit, så vit man kan
bli faktiskt eftersom han var albino och alltså inte hade några färgpigment.
För det andra spelade han gitarr som ingen annan. Det är inte nödvändigtvis
alltid positivt men det var alltid lätt att särskilja hans spelstil från de
andra bluesstorheterna. Johnny Winter
gjorde sig känd för att vräka ut toner och verkligen inte spara på krutet när
det gällde att plocka noterna på gitarren.
I skrivandets stund är det inte klart vad det var som tog
hans liv men om jag förstår det rätt gjorde han en spelning bara två dagar
tidigare. Det var alltså inte en kille som kastade in handduken, utan fortsatte
att turnera ända till slutet. Johnny Winter blev 70 år. Vila i frid, bluesens
gitarrhjälte!
Jag bjuder på två recensioner som jag skrivit om hans
skivor. Klicka på omslagsgrafiken nedan för att komma till dem.
