Jag har väl aldrig varit någon
riktig fan av Michael Bolton,
åtminstone inte av det som han har gjort under de senaste tjugo åren av sin
karriär. Före dess fastnade jag dock för den här skivan – Everybody’s Crazy, som är
en hårdrocksplatta av åttiotalssnitt. Det innebär gott om floskler och
produktionen ligger nära den standardiserade mall som kom att bli synonym men
den här typen av melodisk rock under den här tidsperioden. Numera är det inget
som exalterar nämnvärt även om det någon gång emellanåt kan vara roligt att
återstifta bekantskapen med förr. Självklart kan den också vara roligt att höra
för dem som inte känner till denna del av Michael
Boltons karriär. Det är inga problem att höra var som komma skall efter att
han klippte av sig det långa håret och man får väl helt enkelt se det här som
en del av ett musikhistoriskt arv, och som sådant är det av mindre intresse
vilka kvalitativa egenskaper som faktiskt finns. Hur som helst så föredrar jag
det här framför den senare karriären alla dar i veckan!
