Motörhead
The Wörld is Yours
2010
UDR: 0002CD
Motörhead kan
ibland framstå som oerhört monotona och i det närmaste öronbedövande
omelodiösa. Man kan en och annan åsikt om det sätt som Lemmy framför texterna på och man kan ha en åsikt om att det låter
precis lika gång efter gång, skiva efter skiva. Det har jag i och för sig aldrig
tycks men att det ibland bara är en eller två låtar som är fantastiska medan
resten av materialet är högst mediokert har inte varit någon ovanlighet. Den
här plattan däremot är allt annat än medioker, det är nästan full pott raka
vägen igenom. Det är tempofyllda inlevelsefulla låtar med starka melodier och
det är mycket Rock n Roll.
Jag tycker även att plattan är producerad på ett
smakfullt sätt och det låter inte lika bröligt som det förr om åren har haft en
tendens att göra. Nu ska jag ju inte komma och påstå att jag har någon större
koll på de senaste åren i och för sig, de skivor som jag har i mina hyllor kom
väl snarare på 80- och 90-talen. Men det här är som sagt något alldeles extra
som jag verkligen gillar.
Motörhead var ju en trio från början som sedan har
experimenterat med olika sättningar. Ibland var de tre och ibland var de fyra
och nu är de alltså tre igen. Jag läste något i White Line Fever om att Lemmy
själv trivs bäst med att vara en trio. Det blir inte så komplicerat då menar
han. Utrymmet för honom att spela lite som han vill på basen ökar menar han.
Jo, det låter verkligen så. Det är samspelat och det känns verkligen som att
grabbarna har roligt när man hör det här. Fan jag blir till och med sugen på
att se dem live när jag hör det här, och den känslan kände jag inte igår!
9/10
