Varför kommer det så mycket musik från Göteborg? Det
finns ju hur mycket band som helst från denna Sverige näst största stad. Det är
säkert en fråga som är intressant att forska i men den hör kanske inte hemma i
en recension av en debutplatta? Inte för att det har med något annat att göra
men jag antar att Woe har råkat ut
för att bli sammanblandade med andra band och därefter lagt till Gothenburg i namnet. Det är inte ett
helt ovanligt grepp bland bandnamn som får anses vara populära. Det här är
alltså Woe Gothenburg!
Ska vi placera dem på den musikaliska kartan över hårdrock
och heavy metal, för det är i denna svär Woe
Gothenburg hör hemma, menar det själva att Black Label Society, Rage
Against the Machine och Foo Fighter
är bra referenser. Jag tänker inte protestera. Det är helt klart en välspelad
platta och jag gillar den råa energin som kommer från musiken. Egentligen är
jag inte så förtjust i den typ av sång som Woe
Gothenburg använder sig av. Och nu råkar jag förstås i blåsväder och måste
förklara mig…
Självklart är det inte sången som är problemet, utan
själva melodislingan, eller sättet det levereras ihop med den tunga
rockmusiken. Den ligger liksom lite utanpå och är inte riktigt lika melodiskt medryckande
som jag skulle vilja. Det där är inte genomgående för hela skivan. Och det blir
dessutom mer tilltalande för varje gång jag lyssnar på musiken. Jag är dock en
kille som gillar gitarrer och gitarriff och på den fronten har jag inget att
klaga på. Det är mycket av båda varorna. Kanske så mycket att när jag
koncentrerar mig på att njuta av detta hinner jag inte riktigt med att fokusera
på sången också. Så är det naturligtvis. Det är inget fel någonstans, det är
bara jag som inte hinner med att upptäcka allt som finns.
För det är onekligen bra musik, tro inget annat! Det
ligger väl närmare hårdrocken än heavy metal skulle jag nog säga. Ja, inte om
man räknar klassiska band med klassiska skivor, Deep Purple och Black Sabbath kanske. Men det är heller inget som påminner om NWOBHM. Detta är något
annat. Något som kommer att leva länge än. Musik som ännu inte är tidlös men
som med rätt förutsättningar mycket väl skulle kunna bli det över tid.
7/10