För de som är bekanta med Twisted
Sisters musik kommer den här plattan inte som någon musikalisk överraskning. Kanske
är det aningen mer punkinfluerat än vad Twisted Sister var under sin
storhetsperiod under åttiotalets första hälft. Humorn saknas inte heller och Dee tycks driva lite med sig
själv och/eller branschen/fansen i nästan varje låt. Han gör det dock med
glimten i ögat precis som man ska göra om man vill komma undan med det. Det
finns en kul version av Dions: The
Wanderer, som tidigare gjorts av otaliga andra artister såsom Dave Edmunds, Gary Glitter, Status Quo och Bruce
Springsteen för att bara nämna en handfull av de mest kända, i en lite annorlunda
hårdrockstappning men frånsett den finner jag det här vara ett ganska
slätstruket album.
