KT Tunstall - Drastic Fantastic

Låt vara att jag mest köpte skivan för omslagets skull. Jag har alltid varit svag för tjejer med gitarrer... Musikaliskt är det väl åt singer-songwriter och rock hållet och rätt bra! Jag gillar det här, det finns en släpighet och heshet som tilltalar och melodierna är enkla men fungerande. Hur som helst innebar min sexistiska attityd mot skivans omslag att jag hittade en ny musikalisk ingrediens att fylla tomrummet med. Jag har sedan skaffat fler skivor med KT Turnstall och kommer väl att bevaka henne fram över också skulle jag tro.

Annihilator – Critera for a Black Widow – 1999

Som fans av Annihilator är medvetna om så brukar Jeff Waters alltid kommentera, om inte de enskilda låtarna, så åtminstone skivorna någonstans i texthäftet eller så. Den här plattan är inget undantag och man kan där läsa sig till att han nyligen gått igenom en personlig familjekris. Vad denna inneburit i detalj är kanske inte intressant, men att den avspeglat sig på texterna är helt uppenbart. Det är, hur ska jag säga, betydligt mindre aggressivitet och mera hat än vad man är van vid från tidigare plattor. Dessutom är det åter igen ett band som spelar på skivan och inte bara han själv som gör allting. Faktum är att det är i princip samma sammansättning på bandet som på den första plattan – Alice in Hell, en lineup som där fungerade mycket bra. Tyvärr är inte låtarna lika melodiösa den här gången och jag stör mig lite på Randy Rampages sång. Det blir väldigt entonigt och nästan lite skrikig med honom bakom micken. Musikaliskt, framförallt gitarrtekniskt har jag mindre att klaga på, även om jag känner något mindre entusiasm här än på flera av de tidigare plattorna. Man känner fortfarande igen Annihilators speciella stil i allt de gör (nästan) men det är inte riktigt lika ”Top Notch” här som det brukar, lite av geisten saknas helt enkelt. Detta, tillsammans med den enerverande sången måste förstås avspegla sig en smula på betyget…

6/10