Jag har dragit mig för att recensera den här skivan trots
att jag har haft den i min ägo ganska länge. De två föregående skivorna – Accident of Birth, 1997 och The Chemical Wedding, 1998, som jag
båda tycker är väldigt bra, kom innan Bruce
återgick till Iron Maiden. Men den
här alltså fem år efter återföreningen. Jag vill inte säga att det märks, för Bruce Dickinson sjunger lika bra som
någonsin och det är absolut inte något fel på hantverket, det är bara det att
det inte finns några minnesvärda låtar. När jag har lyssnat igenom skivan en gång
har jag ingen aning om hur den började, när jag har hört den två, tre eller
fyra gånger vet jag fortfarande inte vilka låtar de innehåller.
Annars låter det väl i stort sett bra. Själva
produktionen är det inget fel på. Man skulle väl kunna säga att det låter lite
som Iron Maiden ”light”, fast utan Steve Harris karaktäristiska basspel.
5/10
