Det här är ett album som jag
tycker ryms rätt bra under genren folk. Det är ganska lågmäld musik med
långsamma melodier som verkar betyda någonting för upphovsmannen. Jag tycker
väl inte att det är så där jättebra men heller inte dåligt även om det blev
rätt tråkigt att lyssna efter ett tag. Det är dock inte så mycket jag stör mig
på när det gäller framförandet som annars vanligen är fallet när Bruce Springsteen framför sina alster.
Jag tycker hans röst kommer till sin rätt för en gångs skull och han funkar bra
som sångare till den här sortens musik, åtminstone på just den här plattan.
Däremot lyckas jag inte riktigt komma överens med användandet av munspel på ett
par av låtarna och man kan ju fråga sig om det är Bob Dylan som lärt Bruce Springsteen
spela munspel eller om det är tvärtom!? Det låter bedrövligt rent ut sagt! På
det hela taget tycker jag dock att det här är en ganska trevlig skiva med
Bossen. Jag kommer inte att plocka fram den särskilt ofta, men någon gång
emellanåt kommer den allt att lämna hylldammet för att spelas.
Allmänt om musik, nyheter, recensioner, tips, med mera! Allt från hårdrock till visor, svenskt och utländskt.
Bruce Springsteen – The Ghost of Tom Joad – 1995
Etiketter:
05/10,
1995,
Bruce Springsteen,
Folk
Metallica – St. Anger – 2003
Det här var en riktigt bedrövligt
dålig skiva! Jag påstod för ett tag sedan att Reload var klart mycket
bättre än Load och att bandet var på väg på rätt håll. Här tar jag
tillbaka alltihop! Det här är bland det sämsta, eller rättare sagt, det är det sämsta jag någonsin har upplevt
av Metallica! Det är riktigt tråkigt
att lyssna på även om man kan säga att det musikaliskt är experimentellt. Med
andra ord så kan man inte anklaga bandet för att ha kört fast i samma spår som
tidigare vilket måste ses med positiva ögon (eller öron). Men tyvärr blir det
nästan plågsamt att ta sig igenom den istället för en upplyftande erfarenhet.
Naturligtvis finns det vissa låtar eller passager som är bättre än andra och
det råder ingen tvekan om vilka det är som spelar, Metallicas speciella ”crunch” finns kvar även om det är betydligt
otydligare här än på både Load och ReLoad, men faktum
kvarstår att det är en stor ansträngning att lyssna på hela skivan i ett svep
och det måste ju faktiskt avspegla sig på betyget.
Etiketter:
02/10,
2003,
Heavy Metal,
James Hetfield,
Kirk Hammet,
Lars Ulrich,
Metallica
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)