Den här fick jag tag i och lyssnade igenom ett par gånger
för någon dag sedan. Eftersom jag nyligen – några år sedan – upptäckte Allan Edwall som musiker var det med
stort intresse jag tog mig an den. Skulle det vara några märkliga arrangemang
eller låtar som jag saknade på de fyra skivor jag har med Allan själv? Den första frågan kan jag besvara med ett rungande
NEJ, den andra är jag mer osäker på. Det kan mycket väl vara så att någon av de
18 visorna inte förekommer på mina skivor med Allan men det är inget jag
klockrent kan konstatera.
Är det då något problem att det inte är innovativt
arrangerat eller annorlunda framfört? Nej, det är det verkligen inte. Anders och Björn lyckas förmedla samma sak som Allan själv gör med visorna. De
har måhända inte en så personlig röst men det spelar ingen roll. Egensinnet hörs
igenom oavsett vem det är som tolkar och det säger väl något om visornas
kvalitet kanske? Dessutom kan det på något sätt betraktas som en ”Allan Edwalls
bästa” eftersom de mindre tilltalande alstren mer eller mindre saknas här.
8/10
