Kreator:
Hordes of Chaos
2009
Steamhammer 239197
Jag måste erkänna att sångaren
eller sångerskan i ett band är av yttersta betydelse för mig. Är inte denne bra
kan det förstöra hela upplevelsen för mig efter det är ett så pass framträdande
instrument i helheten. I det här fallet kan väl vokalisten snarare beskrivas
med epitetet ”skrikaren” och jag hade under min första genomlyssning otroligt
svårt för att penetrera den för att hitta några underliggande kvalitéer. Men
eftersom jag är envis och inte ger mig i första taget bestämde jag mig för att
härda ut. Och redan efter ett par tre genomlyssningar hade jag slutat reta mig
på skrikandet. Jag hade hittat kvalitéer, framförallt i gitarrspelet, som jag
verkligen gillade och till råga på allt kommit till insikt om att den här typen
av vokalistiskt framträdande verkligen passade till musiken. Nu vill jag inte
påstå att Mille Petrozza är någon Tom Araya (Slayer) men han växer in i sin roll mer och mer för varje
genomlyssning.
Tyska Kreator har funnits med på scenen ganska länge nu och Hordes
of Chaos är faktiskt deras tolfte studioalbum. Trots detta kan jag inte
påstå att det är märkbart närvarande i min referensram, detta ställer till
problem vid recenserandet, eftersom man inte kan hänvisa till tidigare karriär
på samma sätt, men är samtidigt en fördel eftersom man med helt färska ögon
(öron) kan ta åt sig musiken och beskriva sina första intryck av den.
Plattan inleds med titelspåret
som i sin tur börjar med harmonislingor för att genast övergå i något som för tankarna
till Metallicas Blackend för att strax
förändras till mer traditionell Death Metal. Är det förresten inte märkligt vad
som händer med olika musikstilar och vår uppfattning om dem allt eftersom att
åren går. Hade jag lyssnat på det här när Death Metal fortfarande var en
relativt ny företeelse hade jag sågat det längs fotknölarna, men nu ser jag det
mera som ganska harmlös Thrash. Det är varierande musik, både om man jämför
spåren med varandra och inom varje enskild låt.
Det är också tydligt att det sker
någon form av musikalisk utveckling genom hela plattan och den andra halvan är
klart mycket melodiösare och mindre skrikig än den första. Personligen tycker
jag mycket bättre om denna andra halva och det känns som om man också lagt det
mesta av krutet rent låtskrivarmässigt där. Strukturen på musiken känns mer
genomtänkt och även om det inte är strikt vers refräng vers refräng är det
mindre förvirrande. Det händer ständigt något intressant i musiken även om den
saknar den där lilla extra hitkänslan som de största banden i genren har.
Jag rekommenderar som vanligt att
man lyssnar koncentrerat på vad Hordes of Chaos har att erbjuda då
det (också som vanligt) är min övertygelse att man tappar flera nyanser i
musiken om man missar de små variationerna i rytmerna och i gitarrspelet om man
inte är uppmärksam nog. För även om det här är aggressiv musik finns det
nyanser att ta del av och det vore inte rätt mot varken Kreator eller emot den som faktiskt lyssnar på musiken att inte
göra sitt yttersta för att ta del av den på ett så bra sätt som möjligt!
6/10
