Jag vill inte påstå att jag är någon kännare av David Bowies musik. Häromåret fick jag
dock lust att utforska några skivor av/med denne man för att utöka
referensramen. Det blev förstås inte av att jag skrev något om något av albumen
– förrän nu!
Jag hörde någon gång att tycka om David Bowie skulle vara ungefär det samma som att säga att man
tycker om musik. Påståendet bygger förstås på hans mångsidighet och det ligger
kanske något i det. Men övermusikaliska personligheter som David Bowie har också en stor nackdel. Deras musik blir sällan
lättillgänglig och det är fallet även här.
Första halvan av skivan är väl lite bättre i detta
avseende och det finns lite melodier som är riktigt trevliga faktiskt. Ju längre
albumet håller på desto svårtillgängligare blir det – generellt talat. Det
finns ett par riktiga kanonlåtar som avviker från de övriga och som faktiskt är
tämligen lätta att ta till sig. Den ena är förstås Life on Mars? medan den andra är den mindre kända Song for Bob Dylan på plattans andra
halva. Även inledningsspåret Changes
blev singel.
Men det är som sagt inte den lättaste musiken att lyssna
på och det är också dess akilleshäl. Det blir tröttsamt att lyssna på David Bowies form av glamrock en längre
tid även om enstaka låtar kan funka hur bra som helst. Betyget avser skivan som
sådan, spelad i sin helhet.
5/10
