Rosco Gordon - No Dark in America


Mera Blues! Den här gången handlar det om pianobaserad sådan, eller rättare sagt elpiano låter det som. Det finns förstås karakteristiska gitarr riff också men är betydligt mer sparsmakat än de riktigt riviga elektriska bluesgitarristerna. Stundom pendlar det nästan över mot jazzen och är en frisk uppblandning tycker jag. Plattan är kanske lite för lång för det blir lite träligt i slutet., Men den tia som skivan just nu kostar på Ginza tycker jag absolut att den är värd!

RL Burnside - Burnside on Burnside


Till skillnad från Eric Bibb så är det här riktig röjarblues av den gamla skolan! Tänk Muddy Waters och Buddy Guy som hamnar du i närheten. Det är elektriskt och live - vilket jag inte fattade när jag införskaffade plattan. Jag gillar generellt inte liveskivor så det var ju lite synd. Men det här är bra och är tydligen enriktigt ansedd skiva! Det kanske blir lite tröttsamt i längden men det är bra musik och bra spel rakt igenom. Kanske blir mellansnacken lite enahanda men det är kul att Burnside berättar en anekdot som är på pricken lik den som Cornelis Vreeswijk berättade i Incestvisa. Fast han stal ju den å andra sidan från Buffy Sainte-Marie och vem vet var den historien har sitt ursprung?