Malfeitor – Incubus – 2009

Egentligen är jag inget fan av extremare metal. Men jag tänker så här: någon gång måste man ju hitta något som verkligen faller en på läppen och som är undantaget som bekräftar regeln, dessutom är det ju så fantastiskt roligt att utforska och upptäcka sådant som man inte sedan förut kände till. Som Italienska Malfeitor till exempel. Var jag har fått skivan ifrån har jag ingen aning om men det är inget som är nyinförskaffat i alla fall. Kanske har jag hittat den begagnad någonstans, jag vet inte.

Jag vet inte så mycket om bandet och jag fick fuska lite för att konstatera att det är ett italienskt Black Metal band. Likaså fick jag använda google för att få reda på att det är ett numera splittrat band och att det här är deras andra och sista fullängsskiva. Hur jag ska beskriva musiken vet jag inte riktigt, det är lite för mycket för mig. Jag uppskattar det inte. Det är väl ok rent musikaliskt sett och det är inte Black Metal av den formen som ska vara så ljudtekniskt dålig som möjligt (tack och lov). Det innebär väl inte att det är någon ljudekvilibristisk platta heller men det låter i alla fall inte illa rent produktionsmässigt.

Tyvärr skramlar musiken lite för mycket för min smak. Jag har svårt att urskilja riff och jag vet inte om det finns så många heller. Vokalisten drar på för fullt med en skrik/väs stil som jag inte heller uppskattar. Dessutom tycks det mig  att det finns en gnutta narcissism inblandat i produktionen då man i konvolutet bland annat kan läsa följande. Lyrics, concept, art-direction by M Fabban and M Fabban only. Jag gissar att det är en dominerande medlem…

2/10

In Memoriam – Alice Babs – 1924-2014

Först var jag fundersam om jag skulle skriva det här för Fanatisk Film eller Magnifik Musik men kom fram till att, även om Alice Babs gjorde ett antal filmer, så var hon i första hand musiker och sångerska! Min relation till henne är ganska skral, jag har sett Swing it magistern och jag har någon skivan med henne. Det är allt. Men alldeles oavsett om jag är hennes största fan eller inte så går det inte att komma runt det faktum att hon hade en alldeles oerhört speciell röst.

Jag minns förresten att jag gjorde en jämförelse med hennes gamla inspelning av just Swing it Magistern med en nyare dito. Den senare versionen hade så klart alla förutsättningar av att vara bättre producerad. Och jag kan verkligen inte säga att Alice Babs röst hade några skavanker. Likväl föredrog jag den äldre versionen på grund av tiden den gjordes i. Det fanns en annan inlevelse genom att, dels Alice var yngre och hungrigare, dels att jazzen som sådan var yngre. Den senare versionen var ett säkert kort och en låt som bara var tvunget att finnas med på en nostalgisk återblick.

Den senaste tiden har det varit på tapeten om hon har blivit korrekt behandlad av äldrevården eller inte. Det har debatterats både i traditionella medierna men även på sociala medier. Jag känner att det inte längre finns någon relevans i diskussionerna. Postuma debatter kan visserligen främja framtida situationer men för Alice del är det över. Vila i frid!

Alice Babs blev 90 år!