Det här var skivan som fick mig att på allvar öppna
ögonen för Megadeth. Egentligen är
den väl ett steg ifrån det som Megadeth
egentligen står för och stod för fram till denna platta. Det är betydligt
lugnare musik men fortfarande med ack så väl engagerande texter! Mycket handlar
förstås om krig och förödelse men jag tolkar även in självmord och politiska
agendan i texterna, ekonomiska kommentarer rent av.
Men det är som sagt lugnare musik än i början av Megadeths karriär. Det är kanske inte
längre möjligt att rubricera innehållet som Thrash Metal, snarare tar bandet
steget över till Heavy Metal här. Jag har inget emot det och tyckte som sagt
när plattan kom att det var en riktigt gudabenådad platta. Nedstämda gitarrer
och tyngd i stället för tempo. Klart att föredra!
För mig finns det många hits här, de är i klar majoritet
och det är inte det vanligaste. Egentligen är det bara ett par tre låtar som
inte riktigt håller den allra ypperska klass som resten av skivan presterar. Den
har överlevt tidens tand mycket bra och kan fortfarande orsaka kollosal
genomslagskraft när man lyssnar på den. Det är en skiva som känns så oerhört
medveten att inte går att avfärda dess innehåll. Det är genomtänkt intill sista
noten!
8/10
