Att Ace Frehley
aldrig har varit någon större sångare är väl ingen hemlighet. Han har hankat
sig fram med det han kan och det har funkat ganska bra. Här vill jag påstå att
han kanske gör sin bästa prestation någonsin. Space Invader är ljusår bättre än förra plattan Anomaly på det planet. Det är förstås
inte det enda plan den är bättre på, i nästan varenda avseende slår den här sin
föregångare på fingrarna. Det är hårdrock man lätt rycks med i, bra melodier
och fantastiskt gitarrspel. Den har väl i och för sig aldrig varit någon tvekan
om att Ace Frehley kan hantera en
gitarr!
Allt är kanske inte jättebra men om man ger sig till tåls
upptäcker man att det faktiskt finns flera positiva aspekter än negativa att ta
del av. Ibland låter det klassiskt moderna medan det också finns vibbar av Aces Kisstid i en eller ett par av
låtarna. Nu ville jag egentligen nämna Kiss
överhuvudtaget eftersom jag tycker att Ace
klarar sig bra på egen hand, men det går helt enkelt inte att komma runt
referensen.
I sina bästa stunder är det riktigt bra medan det vid ett
par tillfällen blir nästan outhärdligt. Framförallt gäller det den coverversion
av Steve Miller Bands The Joker. Som
känns helt oinspirerad och helt ur sin lekfulla kontext. Överlag, och trots ett
par dalar, gillar jag plattan mer än den föregående.
7/10
