Death – The Sound of Perseverence – 1998


Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ihop något om Deaths album. Det finns dock ett litet problem, jag blandar ihop dem med varandra. Att hålla isär musiken på dem är inte det lättaste och det betyder inte att det är dåligt eller tjatigt på något sätt. Snarare tvärtom faktiskt, i alla fall är det så på den här plattan som jag nu försökt att isolera i mitt medvetande. Det är uppfinningsrik musik som inte bara eldar på som man lätt skulle kunna tro.

Namnet Death för ju annars lätt tankarna till mer vildsint Death Metal och visst, det här är sista plattan med Death och den skiljer sig en hel del från de tidigare. I alla fall när det gäller aggressivitet och tempo. Det är inte alls särskilt snabbt faktiskt, något som jag faktiskt uppskattar. Sången är dock karakteristisk och det är svårt att uppfatta någon text. Jag bryr mig inte, det jag är ute efter är innovativa gitarrpassager och det får jag!

Bandets ledare och eldsjäl Chuck Schuldiner dog 2001. Jag undrar vad som annars skulle kunna ha blivit av bandet. Det fanns helt klart mera att ge och det här är riktigt bra. Jag kan inte säga att jag hör att det är ett pionjärband inom Death Metal men bra är det!

8/10