Jag har länge tänkt att jag skulle skriva ihop något om Deaths album. Det finns dock ett litet
problem, jag blandar ihop dem med varandra. Att hålla isär musiken på dem är
inte det lättaste och det betyder inte att det är dåligt eller tjatigt på något
sätt. Snarare tvärtom faktiskt, i alla fall är det så på den här plattan som
jag nu försökt att isolera i mitt medvetande. Det är uppfinningsrik musik som
inte bara eldar på som man lätt skulle kunna tro.
Namnet Death
för ju annars lätt tankarna till mer vildsint Death Metal och visst, det här är
sista plattan med Death och den
skiljer sig en hel del från de tidigare. I alla fall när det gäller
aggressivitet och tempo. Det är inte alls särskilt snabbt faktiskt, något som
jag faktiskt uppskattar. Sången är dock karakteristisk och det är svårt att
uppfatta någon text. Jag bryr mig inte, det jag är ute efter är innovativa
gitarrpassager och det får jag!
Bandets ledare och eldsjäl Chuck Schuldiner dog 2001. Jag undrar vad som annars skulle kunna
ha blivit av bandet. Det fanns helt klart mera att ge och det här är riktigt
bra. Jag kan inte säga att jag hör att det är ett pionjärband inom Death Metal
men bra är det!
8/10
