Om det här är en skiva med “The
Howlers” eller inte verkar stå skrivet i stjärnorna. På omslaget står det
onekligen men motsägelsefulla uppgifter hävdar å andra sidan att det rör sig om
ett soloalbum. Hur som helst verkar ändå ”The Howlers” vara olika gäng varje gång och snarare ett artistnamn för Kent
Dykes (Omar) än ett riktigt band med bestående medlemmar. Jag har ingen
aning…
Hur som helst är det inte en
skiva man blir vidare besviken på. Är man ute efter solid bluesrock är det
precis vad man får och det går heller inte att ta miste på Omars skrovliga röst som passar som handen i handsken till den
aningen opolerade musiken. Inte för att det råder någon kaos eller så men det
är i alla fall inte så störande tillrättalagt som en del överproducerad
bluesrock kan vara ibland. Det finns till och med hammondorgel eller liknande
som inte förstör musiken på grund att det är producerat och mixat på rätt sätt.
Jag gillar den här skivan, det är
inte det bästa som har kommit från vare sig Omar & the Howlers eller Texas
men det är en väl avvägd blandning mellan Elektrisk Texas Blues och mer
traditionell Bluesrock som verkligen inte skäms för sig!
7/10
