Magnus Uggla – Allt Som Ni Gör Kan Jag Göra Bättre – 1987

Skivans titel kunde inte vara mera missvisande! Inte sällan låter det riktigt bedrövligt och den charm som ursprungligen fanns i de proggklassiker som Magnus Uggla här gör sina egna versioner av är som bortblåst. Magnus Ugglas gapiga sångstil passar inte alls ihop med den här typen av musik. Det finns ingen inlevelse som matchar de klagande budskapen. Livet är en Fest blir totalt själlös, Påtalåten helt uttryckslös och Hög Standard ska vi bara inte tala om! Som plåster på såren när det gäller den senare låten medverkar dock Peps själv vilket gör att det åtminstone finns någon tillstymmelse till behållning. Det kan man inte säga om Philemon Arthur and the Dungs In Kommer Gösta som förvisso låter bättre rent ljudmässigt i Magnus Ugglas version men åter igen utan någon sorts personlighet. Ska vi hitta något som faktiskt funkar så är det Hoola Bandoola Bands Vem Kan man lita På? Det är fortfarande inte bättre än originalet men det funkar hyggligt i alla fall! Tomas Ledins I Natt är Jag Din fungerar också förvånansvärt bra och Lasse Tennanders Ska Vi Gå Hem Till Dig? gör Magnus Uggla nästan till sin egen och är den överlägset bästa låten på plattan! Totalt sett låter det alltså bedrövligt, men det finns några få halmstrån att greppa. Detta gör att jag trots allt måste höja betyget något litet snäpp.

3/10 

Overkill - Ironbound - 2010

Overkill

Ironbound

2010

Koch Records: E1E-CD-2081

Mina erfarenheter av Overkill är inte speciellt stora men en gång i tiden införskaffade jag deras album WFO (Wide Fucking Open) och när den här plattan var alldeles ny lades den också till i min samling skivor. Men jag skulle vilja säga att Overkill har ett speciellt eget sound som gör att man genast hör att det är dem. Dels är det Bobby ”Blitz Ellsworth roll som sångare som är lätt igenkännbar men framför allt sättet som DD Verni hanterar basen på. Det känns som att det finns två huvudsakliga aktörer på Heavy- och Thrash Metal scenen men ett verkligt unikt sound och egen teknik. Den ena är förstås Steve Harris från Iron Maiden och den andra är helt enkelt DD Verni!

Ny är grabbarna ute med ett nytt album men jag tycker att det har tagit så här lång tid för den här plattan att sätta sig nästan. Det är inte speciellt lättillgänglig Thrash och de uppenbara hitsen lyser med sin frånvaro. Men det är brutalt och musik med en stor portion attityd istället. Det finns inga kompromisser, snarare känns det som att Overkill har fått det att låta precis som de ville. Det är bra producerat och allting ligger på rätt plats i ljudbilden. Det känns väldigt tekniskt och det är något som personligen uppskattar i den här typen av musik.

6/10