Det finns tre aspekter jag skulle vilja ta upp. Det
första är det rent musikaliska, det är kanske det jag tycker är den största
behållning med skivan, det vill säga det instrumentalmusikaliska! Jag är inte
mycket för skrikandet som man brukar kalla för sång, själv börjar jag mer och
mer tycka att vokalist är en betydligt bättre term än sångare. Därmed har vi
också snuddat vid den andra aspekten, bandets vokalist. Howard Jones (nej det är inte synthpop killen det handlar om) kan
ju faktiskt sjunga. Han blandar ren sång med skrikande och jag kan icke för
mitt liv begripa varför man väljer att inte utnyttja sin fulla röstkapacitet?
Egentligen är det där två aspekter eftersom jag gillar den rena sången men inte
den andra.
Det tredje och sista som jag tänkte orda om när det
gäller den här skivan är att det inte finns något särskilt som utmärker
låtarna. Det är förstås mina personliga preferenser som talar men tittar jag
inte på CD-spelaren så har jag ingen aning om det är ett nytt spår eller om det
fortfarande är samma som spelas. Jag hör alltså ingen eller minimal skillnad.
Det är inte det att det låter lika egentligen det är bara det att det inte
finns några direkta pauser i musiken. Alltsammans skulle lika gärna kunna vara
en enda progressiv låt.
Men hur mycket jag än uppskattar progressiv musik så är
det här inget för mig. Det är på tok för många negativa aspekter och för få positiva.
Jag kanske inte ska lyssna på Metalcore alls?
3/10
