Jag har ett litet försprång när
det gäller HEX, jag har nämligen redan recenserat en trelåtars promo med dem
tidigare. Således visste jag ungefär vilken sorts musik det handlade om och jag
blev inte besviken. Det negativa med promon var att den hade alldeles för få
låtar. Det är förstås inget problem här och jag överdriver inte om jag säger
att jag inte har lyssnat på något annat än den här skivan de senaste dagarna.
Ska jag jämförs den musikaliskt
med något annat har jag problem. Det finns säkert andra band som HEX har hämtat
inspiration ifrån men det är i så fall band som jag vanligtvis inte lyssnar på.
Jag vet att det finns en uppsjö inspirationskällor men eftersom jag inte har
någon personlig koppling till dem lämnar jag dem därhän.
Jag tycker att det musikaliskt
låter en aning industriellt. Det är ett sound som jag brukar ha svårt för, men
det här ligger på rätt sida gränsen och det är aldrig överdrivet. Det är inte
riffbaserad musik utan bygger mer på melodier, vilket jag gillar. Vidare är det
förstås distade gitarrer och så vidare men mest av allt är det vokalistdrivet. Detta
gör att melodierna sätter sig grymt snabbt och redan efter ett par
genomlyssningar kan jag nästan sjunga med i texten. Inte för att jag kan sjunga
kanske men någon form av framförande handlar det i alla fall om.
Jag rekommenderar helt klart den
här skivan för de som, liksom jag, är intresserade av att höra något som inte
är stöpt i samma mall som allting annat nuförtiden. HEX vågar stå på egna ben
och gör sin egen grej och det är mycket värt bara det!
8/10
