Jag har alltid tyckt att Svante
Thuresson är en skön figur med ytterst musikalisk talang i kroppen, en skön röst
som kan göra vilken melodi som helst till sin egen. Men här tar han alltså
hjälp av så kallade vänner. Hur det ligger till med vänskapsbanden kan man väl
spekulera kring, men ur en musikalisk synvinkel är det ganska ointressant. Då
är det betydligt intressantare att konstatera att det fullkomligt dräller av
kända namn som sjunger duett med Svante! Till de mest namnkunniga
hör Plura, Titiyo, Lisa Nilsson, Peter LeMarc, Dregen, Magnus Carlsson, Mats Ronnander och Anne-Lie Rydé, nu räknade jag upp
nästan allihop förstås! Men trots detta, eller kanske tack vare detta, blev
skivan lite av en besvikelse. Jag tycker inte att Svante får möjlighet att blomma
ut på ett sätt som jag skulle vilja även om några av låtarna håller tämligen
hög klass. I samtliga fall handlar det om när han lämnar jazzen och vandrar ut
i mer bluesinspirerade verk Av Peter LeMarc, Pernilla
Andersson eller varför inte i Nisse Hellbergs gamla Blå Vägen Hem som framförs i en riktigt
bra version, mycket tack vara Dregens gitarrspel. Några
musikaliska toppar alltså, men tyvärr alldeles för många intetsägande
jazzballader också…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar