Recension: John Mellencamp – Scarecrow – 1985




Det här är en väldigt bra platta med John Mellencamp, den är stabil och med många medryckande melodier. Och även om jag kanske inte vill sträcka mig så långt som att kalla det hela för musikalisk perfektion så är det bra nära och det är sannerligen ytterst kompetent utfört, både när det gäller låtskrivande, framförande och hela produktionen egentligen! Det är förvisso inte lika bra som mästerverket Uh-huh från 1983 men absolut inget som skäms för sig. Titelspåret, eller rättare sagt Rain on the Scarecrow, som det egentligen heter och Small Town, som kanske är Mellencamps bästa hit någonsin (det beror ju på vem man frågar förstås) har väldigt medryckande melodier medan resten av plattan, i stor utsträckning, får klara sig utan detta. Men det märkliga är att även om det inte finns några direkt starka hookar, förutom i dessa två dunderlåtar, så fungerar det mycket bra ändå! Det finns en styrka och närvaro i musiken som gör att man inte behöver förlita sig på så enkla knep helt enkelt. Fast eftersom man inte tröttnar på skivan i första taget, så lär man ju sig de andra låtarna ganska bra också förstås och skivan blir faktiskt bättre och bättre ju fler gånger man hör den!

8/10

Recension: Sharleen Spiteri – The Movie Songbook – 2010




Det är idel kända låtar och inget nytt under solen på den här plattan från den forna Texassångerskan. Temat är förstås musik från filmer som titeln anspelar på och det är allt ifrån Xanadu, the Sound of Silence, What’s New Pussycat? och Take my Breath Away som framförs. Sharleen är en duktig sångerska, det är inget snack om den saken även om den här skivan faktiskt var något av en besvikelse. Det finns inte mycket kvar av Texas tidiga blues-soul-rock-sound och det är allt för mycket radiopop för min smak, dessutom är många av låtarna lite uttjatade redan och kanske lite för jazziga för min smak. Det blir lite för tillrättalagt, prydligt och välvårdat och det är inga vassa kanter som sticker ut någonstans och det tycker jag är synd när man vet att det faktiskt finns kompetens att skryta med tillgängligt.

5/10