Det här är, om jag räknar rätt, Buffy Sainte-Maries fjortonde
studioalbum. Dock måste det påpekas att det ingalunda rör sig om något regelrätt
sådant eftersom hon, av någon anledning, valt att åter spela in några av sina
allra största klassiker på nytt. På så sätt kan man, i någon mån, påstå att det
rör sig om ett samlingsalbum. Man ska dock vara medveten om att det rör sig om
mer akustiska versioner än tidigare och att det faktiskt låter riktigt bra! Att
hon har indianskt påbrå märks inte minst i God is Alive, Magic is a Foot och Cripple
Creek, där åtminstone den sista är ytterst sparsamt instrumenterad och
framkallar känslor av vildmarken som man inte visste att man hade inom sig.
Titelspåret – Up Where We Belong, som gjordes till en kioskvältarhit av Joe Cocker och Jennifer Warnes i och med filmen An Officer and a Gentleman
med Rickard Gere är riktigt trivsam
i den här versionen. Man har väl dock hört den andra versionen alldeles för
mycket för att bara ta till sig den här utan vidare. Det är dock mycket
intressant att höra upphovskvinnan framföra denna duett själv. Andra låtar som
det är svårt att inte ta till sig och tycka om är förstås Soldier Blue, Universal
Soldier, som undertecknad förknippar mest av allt med Buffy Sanite-Marie och Bury My Heart at Wounded Knee som
andas frustration och förstås bör ses som en historisk upplysning! Ja, nu har
jag väl omnämnt de flesta av de gamla låtarna i nyinspelningar tror jag… Övrigt
material är inte riktigt av samma kaliber men klart lyssningsvärt och även om
det kommer lite i skymundan bland de övriga giganterna är det här ett mycket
trevligt album som förvaltar Buffy
Sainte-Maries indianska arv väl!
