Det här var en skiva som faktiskt
innehöll ett par hits redan när den kom, eller åtminstone en av låtarna
spelades väl en del på radio. Over
the Hills and Far Away, som också satte tonen för hela albumet, lite
folkmusikinspirerat och då pratar vi i synnerhet irländsk musik. Musikaliskt är
det utöver detta, egentligen inget att hetsa upp sig över även om låtarna
naturligtvis är stabilt framförda. Gary Moore bevisar att han är en
alldeles utmärkt gitarrist i The
Loner, som i stort sett är ett enda lång gitarrsolo a la Joe Satriani, men mycket mer än så är
det inte, Många av låtarna, kanske titelspåret Wild Frontier undantagen, är allt för anonyma för att nå de
riktiga höjderna och varför i hela världen har man valt att lägga in
tolvtumsversionerna av Over the
Hills and Far Away och Wild
Frontier? Hade man lagt dem sist som bonuslåtar hade jag förstått poängen, men
mitt i skivan? Nu ska i ärlighetens namn tilläggas att dessa versioner är klart
längre och utförligare, åtminstone vad gäller det rent gitarrtekniska än sina
albummotsvarigheter, men jag finner det ändå mycket fantasilöst… Skivan är för
övrigt dedicerad till Phil Lynott som gick bort året
tidigare.