From the Inside (1978) –
Det här är en av mina absoluta favoritplattor och teman är egentligen precis
vad det låter som. Skivan handlar nämligen om de olika karaktärer Alice träffade när han lade in sig
själv på Betty Ford kliniken, det
sägs i alla fall att det var denna berömda facilitet som begagnades för
ändamålet, men helt säker kan man ju aldrig vara, för att slutligen få bukt på
sitt alkoholmissbruk. Det sägs att Alice
konsumerade två backar Budweiser och en flaska whiskey om dagen, men jag undrar
om inte det är en skröna…
Nåja, Här har han i alla fall
tagit hjälp av textförfattaren Bernie
Taupin, som kanske är mest känd för sitt samarbete med Elton John och resultatet blir riktigt lyckat! Karaktärerna som
låtarna handlar om är riktigt skruvade och totalt olika från varandra, man kan
verkligen säga att det finns ett riktigt persongalleri. Jag tycker också att
det rent musikaliska håller ihop mycket bättre här än på de föregående
plattorna Lace and Whiskey och Alice Cooper Goes to Hell. Det finns
en annan kontinuitet i låtarna och det är också en väl avvägd blandning av
ballader och upptempolåtar.
Vi möter Vietnamveteranen Jackknife
Johnny och konfronteras med dennes problem, sexuell frustration i Nurse
Rozetta där en Guds man har köttsliga begär och allmänt vårdslöst
levnadsätt i Serious. Balladen Millie and Bille är en av de bästa
genom hela karriären och dessutom en duett med Marcy Levy. Allt som allt ganska olika låtar, men som jag nämnde
tidigare passar väldigt bra ihop. Det finns en nerv i det hela som är väldigt
intressant och närvarande nästan i alla låtarna, Det är väl egentligen bara
titelspåret From the Inside, som känns lite radiovänlig, förutom plattans
andra singel då kanske – How You Gonna See Me Now? – 9/10