Pandemonium: Whispers
2008
CD
Jag har än så länge bara hittat
den här skivan som legalt nedladdningsbar, men jag kan försäkra er om att det
kommer att pryda min CD-hylla så fort jag får chansen att göra någonting åt
det! Det handlar om progressiv och symfonisk Black Metal i bästa klassen. Inget
tycks vara lämnat åt slumpen och som brukligt är känns musiken skriven och inte
framlekt genom jam-sessions. Man kan naturligtvis tycka vad man vill om det,
och det kan nog verka som om man gör det onödigt komplicerat för sig själv
ibland, men jag gillar konceptet.
Stilar blandas och går från
gitarrernas harmonislingor i bästa Iron
Maiden stil till det våldsamma dubbeltramp som hör stilen till, och via
brutala gitarriff, till vilken smäktande pianoballad som helst. Man hinner
liksom aldrig bli trött på det som händer, däremot tror jag det är viktigt att
man verkligen lyssnar på vad som händer, det här är ingen musik man går och
nynnar till utan det gäller att vara aktiv lyssnare för att inte missa de små
detaljerna som så lätt skulle gå en förbi annars.
Själva sången, om man nu kan
kalla den för det, består av mörkt growlande, men även andra röster gör sig
hörda och bildar en sorts dialog i några av låtarna. Det handlar både och
ljusare väsande a la Lord Belial eller
kanske snarare Bathory och faktiskt även
ganska rena röster, även om de är tydligt körda genom någon form av filter.
Orden som frambringas har jag i stort sett ingen aning om och det är väl det
som för betraktas som skivans Akilleshäl, men jag har slutet bry mig,
musikaliskt är skivan så fulländad att jag inte ids bekymra mig om så triviala
saker som att uppfatta vad texterna faktiskt handlar om. Långt om länge har jag
insett att det är den här genrens kännetecken och som sådan får man helt enkelt
ignorera den om man inte står ut med den.
10/10
