Gretchen Wilson – One of the Boys – 2007




Country är inte min största musikaliska passion i livet. Jag kan inte särkilt mycket om ämnet om man jämför med andra musikaliska inriktningar. Men trots allt är jag intresserad av alla sorters musik och strävar absolut efter att finna guldkornen inom varje genre. Min absoluta övertygelse är att de finns även om de ibland kan vara väl så dolda. Helt ovan vid stilen är jag förstås inte och har väl vid det här laget skrivit om 10-15 album inom genren tidigare här på bloggen. Dock kan jag inte påstå att jag klarar av att namnge de olika subgenrerna på ett korrekt sätt. Jag skulle till exempel kalla det här för någon form av countryrock medan men istället får informationen ”contempoary country” på olika ställen på nätet.

Jag får initialt intrycket av att den här tjejen har lite attityd! Jag gillar det! De första låtarna är kraftfulla och med emfas! Texterna tilltalar mig även om det känns lite som att de är väldigt enkla. Det tycks inte dölja sig några dubbla budskap. Det Gretchen sjunger om är det hon menar. Det är åtminstone min åsikt. Jag gillar att musiken emellanåt blandas upp med något som jag nästan skulle vilja kalla för blues. Däremot är jag inte överdrivet förstjust i balladerna som för mig blir lite för tillrättalagda och stereotypiska. Röstmässigt är det inget fel, men det blir lite för mjäkigt. Tacka vet jag sångerna om whisky och livet. Det må vara floskler som The Bottom of the Bottle Leaves me Empty men det spelar ingen roll. Jag gillar det!

Tyvärr håller inte plattan hela vägen och framåt slutet är det inte lika imponerande som i början. Det är tillräckligt intressant för att jag ska vilja utforska mera ur diskografin men något mästerverk blir det inte tal om.

7/10