Country är inte min största musikaliska passion i livet.
Jag kan inte särkilt mycket om ämnet om man jämför med andra musikaliska
inriktningar. Men trots allt är jag intresserad av alla sorters musik och
strävar absolut efter att finna guldkornen inom varje genre. Min absoluta
övertygelse är att de finns även om de ibland kan vara väl så dolda. Helt ovan
vid stilen är jag förstås inte och har väl vid det här laget skrivit om 10-15
album inom genren tidigare här på bloggen. Dock kan jag inte påstå att jag
klarar av att namnge de olika subgenrerna på ett korrekt sätt. Jag skulle till
exempel kalla det här för någon form av countryrock medan men istället får
informationen ”contempoary country” på olika ställen på nätet.
Jag får initialt intrycket av att den här tjejen har lite
attityd! Jag gillar det! De första låtarna är kraftfulla och med emfas! Texterna
tilltalar mig även om det känns lite som att de är väldigt enkla. Det tycks
inte dölja sig några dubbla budskap. Det Gretchen
sjunger om är det hon menar. Det är åtminstone min åsikt. Jag gillar att
musiken emellanåt blandas upp med något som jag nästan skulle vilja kalla för
blues. Däremot är jag inte överdrivet förstjust i balladerna som för mig blir
lite för tillrättalagda och stereotypiska. Röstmässigt är det inget fel, men
det blir lite för mjäkigt. Tacka vet jag sångerna om whisky och livet. Det må
vara floskler som The Bottom of the Bottle
Leaves me Empty men det spelar ingen roll. Jag gillar det!
Tyvärr håller inte plattan hela vägen och framåt slutet
är det inte lika imponerande som i början. Det är tillräckligt intressant för
att jag ska vilja utforska mera ur diskografin men något mästerverk blir det
inte tal om.
7/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar