Efter at ha lyssnat igenom
plattan några gånger inser jag att det mesta som jag redan skrivit om Udo Dirkschneiders soloprojekt redan
har skrivits. Det finns inte mycket mer att tillägga helt enkelt. Jag gillar
det här, liksom jag har gillat tidigare album med U.D.O. men någon kioskvältare är det inte. Det är ganska
standardiserad Heavy Metal som är lätt att tycka om men som inte innehåller
några större överraskningar. Gitarrerna är råa och Udos sång går inte att ta fel på. Den här gången sjunger han också
på spanska på en låt och det finns någon med lättsam ballad med på plattan.
Jag gillar som sagt det här ändå,
det är bara frågan hur förlåtande man kan vara mot en artist som levererar
stabila, men inte häpnadsväckande skivor, gång på gång. Behöver det egentligen vara
bättre? Behöver man egentligen fler plattor med U.D.O.? Som komplettist finns det förstås bara ett svar på den
frågan men man måste kanske inte ha alla nu på en gång. Lagom är nog den bästa
dosen när det kommer till U.D.O.
7/10
