Inledningsspåret March or the S.O.D. för definitivt tankarna
till Anthrax och det är inte så märkligt eftersom två av medlemmarna återfanns redan
i Anthrax klassiska lineup, Gitarristen Scott Ian och trummisen Charlie
Benante. Ganska snabbt övergår dock musiken till att bli mycket extremare,
supersnabb och aggressiv Crossover Thrash Metal som mest blir ett enda virrvarr
mina öron. Humorn saknas inte och det är uppenbart att killarna spelat in
låtarna mest för att ha kul (och tydligen för att det fanns studiotid över när Anthrax spelat in ett av sina
album). De mest humoristiska låtarna sätter sig, såsom Ballad of Jimi Hendrix, Fuck the Middle East, Diamonds and Rust (extended version) och What’s the Noise? Gemensamt för de här att
de alla är mycket korta, till och med kortare än den mycket korta genomsnittslängden
av låtarna på skivan, och ligger alla under en minut, ett par av dem varar
endast några få sekunder.
