Min första recension av en Winnerbäckplatta! Den är några år gammal nu...
Lars Winnerbäck
Vatten Under Broarna
2004
Sonet/Universal Music 986 818-8
Först av allt måste jag konstatera att jag ingalunda är
någon expert på Lars Winnerbäck,
hans musik eller hans texter. Dock behöver man inte vara större kännare för att
snabbt konstatera att texterna betyder oerhört mycket. Det är litterärt och
poetiskt och de målande metaforerna känns fräscha, han är en vass ordproducent,
så mycket står klart. Så fick han också en grammis som årets textförfattare
samma år som Vatten Under Broarna kom ut! Ta bara mitt absoluta favoritspår
på plattan – Stackars - hur plockar man ut guldkorn ur en sån text? Ska man
välja hela första versen? Stackars mannen
med medaljer/som bara putsar sina minnen/Han sitter tyst bland gammalt skrot/Kan
inte se för allt sot/Att ingen sitter mittemot. Eller kanske de här
raderna? Stackars han som aldrig
kämpar/Han som säger "Stackars mob"/Han som hamna först i kön/Och
blev så nöjd med sin lön/Att han glömde sitt jobb. Eller kanske refrängen..
Det är dock inte den enda starka låten, varken musikaliskt
eller textmässigt. Plattan inleds till exempel med den jordnära och personliga Se
Dig Om som Winnerbäck själv
menar skulle ha försvunnit om det inte legat som just inledningsspår på
plattan. Jag är inte säker på att jag delar den uppfattningen då jag tycker den
har en stark hook även om den är sparsamt instrumenterad med bara akustisk
gitarr och piano och väldigt lågmäld. Textmässigt behandlar den teman om
betraktelse eller kanske att man ska leva i nuet? se dig om/det är här du står/det är en dag imorgon/och det var en dag
igår/det mörkar ute snart är natten här/vad du än förutspår/vem du än är. Även
här är det svårt att plocka ut russinen och eftersom texterna ofta är
progressiva är de svårbeskrivna utanför sitt sammanhang, det är de små
nyansernas texter där orden viktats omsorgsfullt för att förmedla exakt rätt
känsla.
Nåja, Resten av plattan, möjligen med undantag av andra
spåret Det Är Visst Någon Som Är Tillbaka, som är tämligen bluesinfluerad,
följer samma mönster med antingen relativt lågmäld eller personlig känsla. Varse
sig det är tänkvärda låtar som Elegi eller Dom Tomma Stegen eller..
Ja, eller vad då? Det finns ju inget annat än eftertänksamhet i texterna, det
finns alltid en nyans extra att utforska och i det man kanske först tyckte lät
aningen sävligt på gränsen till trist, upptäcker man efter några genomlyssningar
en oanad lyster.
Musikaliskt handlar det om ganska enkla välskrivna melodier
med ett framförande som man lätt relaterar till en rökig pub med Winnerbäck som trubaduren. Det känns
äkta och oförfalskat, klangerna doftar både vemod och välbefinnande styrka. Winnerbäck ställer frågor till oss med
det känns som om han själv sitter inne med alla svaren, vi övriga kan bara spekulera
i vad han vill ha sagt och hoppas att han blir den framtida karamelodiktstipendiat
han så väl förtjänar!
Det här är helt klart en bra inkörsport till Winnerbäck, den gör att man blir sugen
på att upptäcka mer, både tidigare och senare produktion. Så se till att
investera i fler plattor, det tänker jag göra!
9/10
