Recension: Dom Viktiga Skorna – Varför Svälter Folk (När Mat Är Så Gott)? – 2009

Jag har ofta konstaterat vikten av öppenhet inför det okända och viljan att utforska även sån som man normalt inte skulle intressera sig ett dugg för. Det har varit en stöttepelare, både här på Magnifik Musik och på Fanatisk Film att inte ha några förutfattade meningar och att behandla allt med samma typ av respekt! Det finns inget som är mer värt än något annat även om det naturligtvis finns saker som är mera intressant än annat. Det handlar ju trots allt om subjektiva tolkningar av musikaliska intryck och inget annat. Jag har också konstaterat vid ett flertal tillfällen, senast när jag skrev om skotska Texas, att jag generellt har svårt för rapping och den musik som detta brukar förknippas med. Därför kan jag till min stora glädje konstatera att jag faktiskt hittat ett undantag som bekräftar regeln – Dom Viktiga Skorna! Jag vet inte riktigt vad det är som gör det, men det här tilltalar mig faktiskt. Det känns så enormt absurt att det bara måste vara enormt genomtänkt! Musikaliskt kanske det är så mycket att hänga i granen, men texterna är inte av denna världen! Antingen har man gjort sig en poäng av att rimma på så kontiga ord som möjligt och i så fall kanske inte texterna har någon egentlig innebörd, eller så finns det faktiskt ett budskap någonstans bland alla ord. Och jag bryr mig faktiskt inte om vilket! Texternas prosa är full tillräckligt för mig, de är humoristiska, förfärliga, påhittiga, provocerande och innovativa! Och allt på samma gång och i en enda röra. Dessutom framförs de inte i ett sådant rykande tempo att man inte har en chans att uppfatta dem. Visserligen kan kanske möjligen dialektala svårigheter ställa till det för någon. Jag tycker dock inte att skånskan är något problem. Det är tydligt artikulerat utan att för den delen bli styltat och konstgjort. Sist men inte minst ska jag tillägga att artisterna själva konstaterar att man inte ska ta allt de framför om på fullt allvar och att texternas budskap inte nödvändigtvis speglar artisternas egna åsikter. Nej, det får man verkligen hoppas!

7/10 

Timbuktu - En High 5 och 1 Falafel

Jag vill inte påstå att jag upptäckte Timbuktu i samband med TV's "så mycket bättre" men lite närmare honom har man väl kommit kanske. Jag ser det lite som en påminnelse eftersom jag redan innan hade två plattor med honom. Den här är faktiskt rätt grym. Timbuktu har en känsla för texter och kluriga och filosofiska sådana också. Tyvärr har jag emellanåt lite svårt för att höra var han rappar om, men det man hör gillar jag i alla fall! Jag ska sätta mig ner i en lugn miljö och bara lyssna, jag tror det här tjänar på det!

The Latin Kings - Välkommen till förorten

Lasse Lindroth aka Ali Hussein menade en gång i en stand-up rutin att Latin Kings var fyra ordblinda indianer från Alby eller om det var Rinkeby. En av de invandrartäta förorterna i alla fall. Jag skulle istället vilja kalla dem för fyra tondöva indianer. För även om texterna ibland är fyndiga, aggressiva, roliga, underhållande, provocerande eller revolutionerande händer det att man verkligen ryggar tillbaka för vokalistinsatserna. Inte min grej överhuvudtaget men onekligen ett stycke svensk kulturhistoria!

Införskaffat

Idag blev det lite inköp - billigt! Jag gillar som bekant att utforska så ett par av de här har jag verkligen ingen aning om. Andra, som Clawfinger känner jag förstås till sedan tidigare. Jag har ju till och med recenserat just den skivan!