Den mest slitna frasen i mina recensioner,
vare sig det handlar om film, musik eller litteratur, måste vara att "det
här inte är för alla". Vad är egentligen för alla? Finns det något som är
tillräckligt universellt att kunna klass som objektivt bra, eller dåligt för
den delen? Egentligen handlar det att kunna identifiera vad det är för något
man läser, lyssnar eller ser på och sedan försöka beskriva det så tydligt som
möjligt.
I det här fallet handlar det om ett band som, om man får tro albumtiteln, gärna
vill komplicera så mycket som möjligt. Man vill helt enkelt inte göra det för
lättillgängligt. Dock vill jag påstå att det inte är så "illa"
som det låter. Det tar några gånger men sedan har man fattar precis vad
det går ut på. I genrebenämningar betraktat får man kalla det här för någon
form av alternativ rock. Det finns lite lustigheter här och där men det är
ganska skönt att lyssna på när man väl har fattat grejen.
Det handlar om ett album med 6 låtar. Den första är över 12 minuter och sedan
ligger de på runt halva den tiden. Det ger utrymme för att göra mer inom varje
låt än bara vers refräng vers refräng refräng slut, vilket är något jag
uppskattar. Det är roligare av lyssna när det inte följer den allra enklaste
mallen helt enkelt.
7/10
