Melissa Etheridge:
The Awakening
2007
Island Records 602517394146
Det är svårt att skriva om Melissa Etheridges skivor utan att upprepa
vad man tidigare skrivit om, att hennes skivor och låtar handlar om hennes egen
homosexualitet eller hennes politiska ställningstagande men det är faktiskt så
det känns även här. Och det är onekligen så att hennes röst berör mig och att
hennes melodier tilltalar mig betydligt mer än vad jämförbara artister klarar
av. Det är väl egentligen detta som skiljer agnarna från vetet när det gäller
personliga favoriter, de som berör på ett eller annat sätt är klart
intressantare att lyssna på. Så är det för mig i alla fall!
Här har hon lyckats över alla
förväntningar och levererar en platta som faktiskt är starkare än vad jag tidigare
hört henne prestera. Jag vet inte om det är den utmärkta produktionen som,
åtminstone delvis, höjer upplevelsen i positiv riktning eller om det är något
annat som jag inte kan sätta fingret på som gör det. I vilket fall som helst
hittar jag influenser från countrymusiken som jag inte upplever har varit
närvarande tidigare. Det är en perfekt smaksättning som aldrig tar överhanden
och man kan absolut inte rubricera det som countryrock i någon form, utan bara
en extra krydda till musiken. Det passar Melissa
Etheridges lätt hesa, och nästan erotiska, röst (se där, nu upprepade jag
mig trots allt).
Denna sensuella röst passar
förstås utmärkt i rockrökaren Threesome, som är plattans mest
medryckande låt. Det finns starka hookar både musikaliskt och textmässigt och
det blir helt uppenbart att man faktiskt kan utrycka sin kärlek till den man
älskar på helt skilda och aningen okonventionella sätt: I don't wanna have a threesome/I don't wanna sleep with nobody else/I
don't wanna be a swinger/I'd rather keep you all to myself. Det känns på
något sätt, precis som jag initial var inne på, mycket personligt och något som
bara Melissa skulle få för sig att skriva och framföra!
I Map of the Stars finns
det också en känga till skönhetsidealen i skådespelar- och modellvärlden: So you eat a little less/And you smoke a
little more/Waiting in the lines/For them to open up the doors/For all the
little angels och i förlängningen om det ansvar som man faktiskt har som
offentlig förebild: And somewhere in your
hometown/A girl tries out her best/Maybe she'll go far/She wants to be a
star/So she eats a little less och man kan ju verkligen undra vart vi är på
väg i det anorektiska samhället!
Slutligen så har jag sett det
hävdas att detta skulle vara ett album med religiöst ställningstagande för
Melissa och det kan mycket väl vara så. Många av titlarna anspelar på religion
såsom God is in the People och The Kingdom of Heaven. Ännu fler
behandlar försås kärleken som sådan och lyssnar man på följande rader ut The
Kingdom of Heaven My God is love/My
God is peace/My God loves you/My God loves me är det inte svårt att räkna
ut hennes egentliga poäng och ställningstagande i frågan.
Det här är det tredje albumet av Melissa Etheridge som jag recenserar
och det har, kvalitativt, varit ganska jämna album, både om man jämför mellan
albumen och inom dem. Det här fortsätter växa och det känns som om man hittar
små subtila gitarrslingor eller tveeggade djup i texterna hela tiden. Jag är
inte säker på vart det slutar, men att det här är det bästa jag hittills haft
nöjet att avverka med Etheridge
råder det ingen som helst tvekan om!
9/10
