Nick Lowe - Party of One

Det är det här albumet jag använder som referens när jag lyssnar på Nick Lowe. Jag tror inte att det är särskilt representativt längre (om det någonsin varit det) och är mer någon sorts alternativ country rock än den Crooner pop som pryder ett par av de senare albumen jag har skrivit om. The Convincer, Dig my mood och At My Age i alla fall. Men det är fantastiskt bra! Jag har svårt för det här i början men nu har jag malt den i några år och den tappar aldrig fotfästet. Den förblir lika bra hela tiden och texterna humoristiska glimt i ögat förhöjer upplevelsen. Inte minst raderna Do you remember Rock Astley/He had a big fat hit that was ghastley i All men are Liars.

Aqua - Aquarium - 1997

Det här är musik som jag har upptäckt på senare år. Jag har tidigare funnit det vara lite tramsigt och barnsligt i soundet även om det varit gjort med glimten i ögat. Men nu har jag alltså insett den här skivans storhet! Nästan varje låt är oerhört medryckande och rösterna, den klena kvinnorösten och den grova mansrösten som gjorde Barbie Girl till en sådan hit funkar riktigt bra! Det är lätt att lyssna på och inget man måste lägga ner tid på att analysera men om man nu gör det så tänk på att inte göra som jag. Det här är inte pretentiöst, det är bara lättsamt och underhållande musik!

8/10