Aqua - Megalomania - 2011

Aqua

Megalomania

2011

Universal Music: 677675

Även om i mitt musikälskande liv oftast föredragit varianter av rock, ju hårdare desto bättre, är det här ett av de album jag varit mest spänd på att få höra på senare år. Det kändes liksom som oerhört osannolikt att danska Aqua skulle ge ut en ny skiva 11 år efter Aquarius som blev deras andra skiva. Debuten kom redan 1997 och gruppen är nog för alltid förknippad med hiten Barbie Girl från första plattan. Den är svårslagen det håller jag med om och Mattel lär ha tyckt att den var så bra att gruppen stämdes för intrång i upphovsrättslagen eller något sådant. När jag hörde de två första skivorna insåg jag att det faktiskt finns pop som är både innovativ och bra!

Man kan inte räkna med att tiden har stått stilla sedan det begav sig senast och det börjar lite trevande med Playmate to Jesus, en titel som säkert kan få en del oönskade åsikter emot sig. Att använda religiösa förebilder tillsammans med en insinuerad sexualitet kan säkert väcka anstöt om det vill sig illa. Musiken är betydligt mer rättfram pop än vad de tidigare plattorna handlade om. Det är inte riktigt samma växelsång mellan Lene Grawford Nystrøm och René Dif som förr i världen. Det är mera vuxet och rättfram än tidigare vilket inte nödvändigtvis är en fördel.

Redan i andra låten – Dirty Little Pop Song känner man dock mera igen sig och det blir till och med ännu bättre i Kill Mysely och Like a Robot som förvisso kan kännas lite plump i och med sin text som kanske är i vuxnaste laget för den här typen av musik – Fuck me Like A Robot. Men å andra sidan är det textrader som sätter sig (och det där är förstås inte den enda även om det inte alltid rör sig om explicita textfragment). Faktum är att den ena topplåten avlöser den andra och även om plattan kanske inte kommer upp till de höjder som den första plattan gjorde är den i alla fall klart bättre än gruppens andra från 2000!

Man har lyckats att förnya sig men samtidigt hålla kvar vid själva essensen av det de en gång blev kända för och det är verkligen tacksamt. Några av låtarna är kanske lite för mogna för min smak och utan den humor som kantar måna av dem men helheten förblir änåd oerhört lyckad! Elaka tungor menar på att Aqua i och med denna har imiterat andra kända popdängor i sina refränger och liknande men det är inget jag känner igen i alla fall. Jo förresten, avslutande låten If the World Didn’t Suck (We Would All Fall Off) bär tydliga spår av Ralph McTells Streets of London men det är säkert bara en tillfällighet.

8/10

Aqua - Aquarius - 2000

Jag vet inte om Aqua gjorde flera än två skivor? I alla fall så räcker den här inte upp till knäna av den förra! Det är visserligen fortfarande inte dåligt på något sätt men hit-kvaliteten finns inte där på samma sätt. Det är ok att lyssna på fortfarande och några låtar är fantastiska men det fattas något i helheten som jag inte kan sätta fingret på... Det blir påträngande att lyssna på för mycket i taget och det saknas den där nerven i melodierna som första plattan hade. Men det är ändå helt ok, hyfsat eller vad man nu vill kalla det för.

6/10

Aqua - Aquarium - 1997

Det här är musik som jag har upptäckt på senare år. Jag har tidigare funnit det vara lite tramsigt och barnsligt i soundet även om det varit gjort med glimten i ögat. Men nu har jag alltså insett den här skivans storhet! Nästan varje låt är oerhört medryckande och rösterna, den klena kvinnorösten och den grova mansrösten som gjorde Barbie Girl till en sådan hit funkar riktigt bra! Det är lätt att lyssna på och inget man måste lägga ner tid på att analysera men om man nu gör det så tänk på att inte göra som jag. Det här är inte pretentiöst, det är bara lättsamt och underhållande musik!

8/10