Det tog mig ett tag att ”förstå” den här skivan. De bästa
skivorna gör nästan alltid det. Det är så jag funkar, jag behöver riktigt
förstå vad det är jag lyssnar på innan jag kan uppskatta det på riktigt. Det är
frågan om hård rockmusik men knappast hårdrock i den vanliga meningen. Jag
skulle säga att det ligger någonstans emellan klassiska band som Deep Purple och mer lättlyssnad
FM-Rock. Jag som gillar rejäla gitarriff får lyssna lite extra nog för det är
inte en så där framträdande roll som gitarristen har. Den finns förstås där
hela tiden och det är inte direkt i bakgrunden heller men det är inte riff av
det slaget som man kanske hade förväntat sig. Det är mer spelglädje än
rockriff.
Däremot är både trummor och bas oerhört stabilt och sång
och gitarr kan tryggt luta sig mot denna ljudvägg. Jag är förvånad över att jag
gillar basspelet så mycket som jag gör. För mig brukar det alltid vara fokus på
gitarr i lyssnandet, men inte här alltså. Det är rock and roll med mycket
spelglädje och energi. I texterna kan man höra mycket av den varan också. Get ready for the fucking show och We
came a long way from whiskey and cocaine passar ju bara helt kanon i
sammanhanget!
Det är snyggt producerat och det är inget som är
överdrivet glättigt heller. Allting infinner sig i ljudbilden från instrumenten
till vackra sångpålägg som förstärker leadsången ordentligt på sina ställen.
Helt klart en lysande platta faktiskt. Det är nog det enda jag egentligen kan
kala den för. Lysande!
Release 2015-04-22
9/10
