Cornelis Vreeswijk – Hommage till Povel – 1981



När jag först införskaffade den här skivan för ganska många år sedan nu tyckte jag nog att den var det bästa av två världar. Povels fantastiska sånger framförda av Cornelis Vreeswijk. Kunde det bli bättre? Undantaget Cornelis egna visor förstås, i synnerhet de från den tidigare delen av karriären. Och visst, skulle Povel göra de här sångerna själv skulle man kunna kalla det för det Povels Bästa eller Greatest Hits eller liknande. Men här är det alltså Cornelis som gör hans sånger i egna versionen. Oftast känns det oerhört medgörligt men ett par av spåren är verkligen helt omfraserade.

Men det är på gott och ont. Ibland känns det lite som att Cornelis gör det lite för teatraliskt. Ibland funkar det jättebra men ibland blir det inte lika lyckat. Bland de mest lyckade numren är Varför är där ingen is till punschen? som får ett helt nytt lyster i Cornelis tolkning och nästan en ny dimension också. Måste Vägen till Curaço gynga så? tillhör däremot inte de mest lyckade numren. Det känns emellanåt som at Cornelis inte riktigt hänger med det höga tempot och de många orden som ofta kantar Povels texter.

På senaste tiden har jag lyssnat rätt mycket på Povels egna inspelningar och är inte lika imponerad av den här skivan längre. Det är förstås fortfarande en bra skiva men jag tar inte fram den så ofta längre. En sak ska man dock ha klart för sig. Inledningssången på skivan – Hommage till Povel, är helt och hållet Cornelis långt ut i fingerspetsarna. Övrigt material är dock skrivet av Povel Ramel!

7/10