Jag gillar inte det mörka ljudet
som den här skivan återger i min anläggning. De som känner mig vet att jag är
extremt känslig mot överdriven bassåtergivning och jag tycker lätt att det blir
grötigt om man inte kontrollerar de mörkare registren. Vidare tycker jag inte att
melodierna och arrangemangen är medryckande och det tar några genomlyssningar
innan man är riktigt med på vad man lyssnar på och allt faller på plats. Från
början finner jag det mest vara ett sätt för David Coverdale att glänsa med sin röst, för att han är en
fantastisk sångare råder det ingen som helst tvekan om. Efter några genomlysningar
börjar dock melodierna ta form och man inser att det här är en av de skivorna
som kräver lite arbete för att sätta sig. Musikaliskt befinner det sig
någonstans mellan bluesrocken, och hårdrocken och den som är bevandrad med
tidigare skivor med Whitesnake lär
känna igen sig!
