Trots att jag verkligen inte är någon större fan av den
här tillställningen tittar jag förstås på spektaklet varje år i alla fall. Det
är väl så när regeringen får bestämma. Men oavsett vad jag egentligen tycker är
det verkligen roligt att tycka till och ha åsikter om innehållet. Kläder och
scenshow bryr jag mig inte så mycket om då jag tycker att det fortfarande
primärt handlar om musik och inte allt annat runt omkring. Dock är jag inte
dummare att jag begriper att det är helheten som får betyg och som folk tycker
om. Men jag resonerar som så att om jag inte kan lyssna utan att titta så kan
det lika gärna vara…
Hur som helst så inledde Engelbert Humperdinck tävlingen för Storbritannien med ett folk-inspirerat nummer i tretakt som jag
gillade. Att det inte gick så bra för honom i omröstningen var väl inte
särskilt oväntat. Vad Ungern och Albanien höll på med vet jag inte om
jag ens vill kommentera. Vad det inte viskningar så var det mest skrikande!
Inget för mig i alla fall. Ögonbindel var på sätt och vis ett roligt tilltag
för en låt med titeln Love is Blind från Litauen men det funkade ändå inte. Den
började som lite musikal och blev faktiskt ännu sämre när den avslutades som
poplåt.
Bosnien &
Hercegovina hade också en riktigt tråkigt låt men säga vad man vill, det
var i alla fall en låt som representerade vad den här tävlingen en gång
handlade om. Och Ryssland då? Ja,
det var ju något som var väldigt omtalat sedan tidigare, åtminstone i de
kretsar jag rör mig i. Jag hade inte hört låtyen tidigare men fastnade direkt
för den pigga melodin och de karismatiska gummorna! Den fick ett högt betyg av
mig men frågan är om det inte egentligen var ett kalkonvärde jag satte betyg på
för jag skulle väl aldrig någonsin lyssna på den igen? Att Island fick samma betyg betyder dock något helt annat! Det här var
istället den första låten i startfältet som var bra på riktigt! Om det beror på
att vi är ”grannländer” ska jag låta vara osagt, det är klart att kulturen
betyder något när det gäller att ta till sig musik!
Däremot tilltalade mig inte Cyperns eurodisco mig ett dugg även om låten som sådan faktiskt var
pigg. Det gjorde heller inte Frankrike
även om sångerskan hade en intressant röst (och OS på scenen). Däremot gillade
jag Italiens lätt jazziga nummer som
jag tycker hade lite 20-tals känsla i sig! Kören var bedrövlig men jag skulle faktiskt
kunna tänka mig att lyssna frivilligt på dig här låten. Italien var för övrigt det enda lans som inte gav Sverige några poäng… Hmpf!
På tal om röster så hade även Estlands bidrag en rejäl manlig röst att luta sig på. En ballad med
oväntat klös i får man lov att säga. Vilket är mer än vad man kan säga om Norge. Det här var enligt min mening
det absolut sämsta i startfältet och med tanke på vad egentligen tycker om den
här tillställningen är det anmärkningsvärt. Norge lär också ha slagit sitt eget rekord att komma sist flest
gånger såg jag någonstans. Däremot värdlandet fick det högsta poänget jag
delade ut under hela finalen. Inte kanske för att jag förstod vad det handlade
om men det behöver heller inte! Jag kände inlevelse in i märgen och i mina
minnesanteckningar läser jag att detta kanske kan bli en konkurrent till min
största favorit genom tiderna – Cypern
2003! Men med handen på hjärtat tror jag att det skrevs i stundens ingivelse,
låten tappar nämligen lite framåt slutet.
När så Rumänien
klev på scenen skulle man kunna tro att det var BWO som tävlande för dem. Ja, det var ju inte så man tog fel, men
maken till udda scenkostymer har jag sällan sett. Låten var pigg, men så här
ett dygn senare har jag inga minnen alls av den. Det har jag heller inte av
vårt nordiska grannland Danmark som
hade en låt där det lät som om sångerskan inte riktigt hann med att framför
den. Greklands bidrag var inte
bättre det och jag var till och med övertygad om att vi redan hade hört deras
bidrag tidigare.
Så var det dags för Sverige
då. Under de svenska deltävlingarna hade jag verkligen inte förstått vad alla
såg i den här låten, till och med ganska dålig tyckte jag. Efter idigt
radiospelande känner jag förstås att den har satt sig mera och melodin har
kommit fram bakom allt skrikande. Därför tyckte jag förstås bättre om den nu.
Fortfarande inget som egentligen tilltalar men det är ju ändå så att
bekantskapen med den ger den en fördel, för mig som svensk, över de andra
bidragen.
Turkiet hade
en medryckande låt som fick extra pluspoäng för sin etniska prägel. Jag gillar
när det finns lite kultur i låtarna också. Ska det bara vara pop missar man
lite av poängen med tävlingen tycker jag. Till viss del hade väl också Spanien en etnisk prägel som passade
dem men det var verkligen en bedrövlig låt som Måns Zelmerlöv för övrigt twittrade om att ha trodde skulle vinna. Lyckligtvis
blev det inte så!
En kompetent ballad bjöd Tyskland på och han hade faktiskt en trevlig röst också. Tyvär var
låter högst medelmåttig. Men jämför man
med Maltas försök till Eurodisco var
det förstår rena mästerverket! Makedonien
gjorde ett mycket teatraliskt framförande som jag uppskattade men som tappade
när det blev poprock av det hela. Lite synd, men så är det.
För Irland tävlande återigen duracellkaninerna Jedward och även om deras framtoning är
lite barnslig är det inte så pjåkig! Avslutningsvis bjöd Serbien på en smörsångare och Ukraina
på vad som kanske var kvällens bästa röst! Sist ut var Moldavien med något som liknade balkanswing. Jag gillade bidraget
även om scenkläderna verkligen var hemska.
