Är det något man kan kalla System of a Downs musik för så är det väl alternativ?! Jag vet
inget annat band som håller på och joxar och trixar lika mycket som dem. Det är
hela tiden saker som händer och även om det naturligtvis inte alltid är att
föredra så gillar jag allt som oftast greppet. Lite märkligt är det för jag kan
under stundom inte för må mig att kalla sången för något annat än rabiat
skrikande. I nästan stund är det hur skönsjungande tongångar som helst. Och det
symboliserar väl hela bandets musikalitet kan man säga. Det är mellan dessa
ytterligheter det svänger.
Nu har jag inte koll på hela SOADs repertoar, men jag vågar ändå påstå att det här inte är det
bästa bandet gjort. Man känner igen sig i soundet helt klart och det kräver sin
man att lyssna in sig om man är ovan. Första halvan på skivan tilltalar mig
mest eftersom det här de största tempo- och stilförändringarna finns. Då skivan
är 16 låtar lång lyckas inte kvaliteten hålla riktigt hela vägen. Det blir lite
långrandigt men samtidigt ska man komma ihåg att de flesta låtarna ligger
mellan två och tre minuter. Det är följaktligen en explosiv skiva som kräver
engagemang från första stund.
7/10
