Eftersom Lamb of
God är en relativt ny bekantskap för mig är det här bara min andra platta
med dem. Det lär bli fler, var så säkra! Min enda referenspunkt för tillfället –
den föregående plattan As the Palaces Burn, är sedan
tidigare recenserad här och jag tänkte nu delge Er några tankar om den här
skivan också.
På det hela taget är det inga större överraskningar
jämfört med den tidigare plattan. Jag tycker kanske att den här är något tyngre
och aggressivare vilket inte nödvändigtvis är en fördel. Faktum är att i det
här fallet är det inte en fördel
eftersom jag gillar den föregående plattan något mer. Framförallt är sången
aningen skrikigare här och det är något jag har lite svårt för.
Låtarna är dock bra och det finns hur sköna riff som
helst att hitta. Jag skulle vilja kalla det här för ett utmärkt ”mellanalbum”
även om jag vet att det här tydligen är det bäst säljande albumet hittills av Lamb of God. Jag hade önskat lite mer sans
av vokalisten men man kan inte få allt och även om jag föredrar den föregående
skivan är det fortfarande riktigt bra – och så
mycket är det inte som skiljer i upplevelsen heller!
7/10
