Liksom debutplattan Elmia Jordbruksutställning, kom också den här skivan under ett annat namn på
vinyl några år tidigare (1984). Då hette den En
Rökare i Krysset och innehöll några låtar mindre än vad CD-versionen gör.
Liksom föregångaren har man valt att lägga in lite bonuslåtar för den ”riktiga”
skivan. Det är fantastiska låtar måste jag säga! Man märker också att tiden har
gått eftersom inledande Son av Ayatollah
innehåller fantastiska rader som Jag är
son av Ayatollah, slå niohundra –
nolla – nolla. Alltså 90000, numera 112.
Titelspåret är så där fantastiskt beskrivande som Assar Höll ett tal på förra skivan. Man
utelämnar ofta de stora händelserna för att fokusera på det triviala och till
synes oviktiga. Det slår mig också att Torsson
har en fallenhet att använda udda cigarettmärken i sina skildringar. Här är det
frågan om Kent! Jag vet i och för sig inte hur udda det märket var när skivan
kom till men numera känns det i alla fall inte som det vanligaste märket. Jag
tror knappast att det var vanligast i början av 80-talet heller.
Liksom på förra skivan är det frågan om högst personlig
musikalitet. Det är inte lika utpräglat här kanske. Åtminstone tar det sig
andra vägar. Musiken är inte lika tydligt inspirerad av 60-talet och det finns
inte samma influens av Storbritannien och de svenska dansbanden. Här är det
frågan om rock som på sina ställen har influerats en hel del av countryn.
Textmässigt är det här kanske det mest fulländade av alla
Torssons album. Det är på något sätt
skivan som definierar vad Torsson
står för. Det är underfundigt samtidigt som det inte har något verkligt poäng.
Man hittar ingen sensmoral i Torssons
texter, det tillhör i alla fall inte vanligheterna och skulle den finnas där så
är den väl gömd.
Det finns en hel del att lära här. Till exempel kan man
efter att ha lyssnat på Blodomloppet,
redogöra för de olika blodkroppar som finns i miljarder… Man kan efter Radiosignalisten tydligt se Fantomen…
(nja, det kräver lite eftertanke) och man kan efter Öresundstwist, som torde vara plattan största och mest kända låt
konstatera att alla som åker över Öresund får varsin påse twist. Nödrim så det
förslår men roligt är det!
Det här är den skiva med Torsson som jag har allra närmast koppling till. Det finns väl ett
par låtar som jag numera väljer att hoppa förbi men på det hela taget har den
åldrats väldigt väl och det är fortfarande, efter alla dessa år, en
kanonplatta. Kanske Torsson allra
bästa!
9/10
 |
| En rökare i krysset (Vinyl) |
