Nick Lowe är en av de där figurerna som jag hade lite svårt för i början, och då var det ändå med mer rockiga skivor ärn den här smörsångarhistorien. Numera är jag mera liberalt inställd och gillar det han tar för sig. Jag inser att han inte släpper ifrån sig några halvmesyrer och att allt är genomtänkt in till sista detalj. Det här är en riktigt bra platta t.ex. så bra att det lär bli en mer utförlig recension vid tillfälle, troligen i miniformat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar